Rolf Lidberg
Botaniker, illustratör, folkbildare
Sundsvalls museum
7 juni–13 september 2009

t.v. Brunkulla

I närkontakt med trollen
Sundsvallsprofilen Rolf Lidberg (1930–2005) var nog mest känd för sitt trollmåleri och för sin högst personliga uppenbarelse. När han på äldre dar kom och gick på gatorna i Sundsvall påminde han själv inte så lite om en av de trollvarelser han så gärna målade. Och kanske var han ett troll som gått vilse och hamnat i stan, ett troll som ville varna för konsekvenserna av mänsklighetens pågående våldtäkt på naturen.
Han sökte upp sällsynta blommor på deras unika växtplatser, kröp inpå dem och målade av dem in i minsta detalj, som om han ville rista in dem i minnet för evigt. I sommarens utställning på Sundsvalls museum visas hans akvareller av blommor som brunkulla, blå ranunkel, violer, svampar och orkidéer. Utställningen är nästan kemiskt ren från troll, i stället ges en fördjupad bild av Rolf Lidberg som botaniker, illustratör och folkbildare. Och han har en hel del att lära ut, både när det gäller livshållning och faktakunskaper.
I en längre intervju från 1986 av Tommy och Vanja Joneström avslöjar han sitt djupa naturkunnande. Trollmåleriet förklaras med att när han var barn på 1930-talet ritade alla skandinaviska barn troll. Han fortsatte med det som vuxen men har ”plockat trollen ur sagan och stoppat in dom i människans värld”. För honom representerar de människor som mår bra av att leva i ekologisk balans nära naturen.

Trollbarn på sommaräng

Han ställde romantik mot vetenskap och ville lära ut att naturupplevelsen blir starkare med fördjupad kunskap. Det finns också en nostalgi i hans natursyn, en rädsla för att förlora alltsammans.
– Vi vill ha teknik, välfärd och utveckling men alla vet det måste tas någonstans ifrån. Alla känner bävan och frågar sig om vi blir utan natur. Skogsbolagen ersätter naturskogen med skogsåker avsedd att skördas, men trollbarn klarar sig inte i en contortaskog, de tål inte gödsling och hormoslyr, säger han i intervjun.
Rolf Lidberg var född i Liden på 1930-talet och hade själv sett och upplevt vattenkraftsutbyggnaden, när älvar äldre än istiden dämdes upp. Den erfarenheten tycks ha påverkat honom starkt. Han kom från enkla förhållanden och var självlärd både som målare och naturmänniska. Hans filosofi var att jobba mindre och i stället köpa fri tid så att han kunde hålla på med det som intresserade honom, det vill säga blommor, natur, svamp, med mera. Arbete kan in det här fallet ha varit synonymt med trollmåleri. Han ledde också exkursioner i naturen där människor gavs tillfälle att ta del av hans kunskaper om botanik och mykologi.

Karin Kämsby
Volym 090715